Reflektioner över en berg-och-dalbana

För några år sedan, på en Vivo Life communityträff, träffade jag en kund med en extraordinär passion för berg- och dalbanor. Vårt samtal har följt mig ända sedan dess.

Ärligt talat handlade det inte så mycket om vad han sa som hur han sa det. När jag träffar någon med den sortens entusiasm är jag en fängslad publik - oavsett hur konstigt eller underbart ämnet är.

Så under den närmaste timmen berättade min nya vän historier om resor över hela kontinenten för att åka de mest spännande berg- och dalbanorna som världen hade att erbjuda. Han hade rest till Japan för att ta på sig Takabisha, låste ögonen med El Toro i New Jersey, och road-tripped till Sverige för att rida (den passande namnet) vansinnig.

Han beskrev med stor detaljrikedom adrenalinkicken när din vagn rusar ut ur blocken; spänningen när du trotsar tyngdkraften för en hjärtklappande 360; och friheten som bara kan kännas med vinden som piskar genom håret i halsbrytande hastighet.

Han berättade till och med om ursprunget till namnet "berg- och dalbana" och hur det översätts på olika sätt i olika delar av världen. I många europeiska länder är de kända som "ryska berg", på ungerska kallas de "vågiga järnvägar", medan den närmaste översättningen på japanska är "skrikmaskin".

Jag var inte riktigt redo att packa ihop min karriär som nybliven entreprenör och bli heltidsmedlem i RCCGB (Roller Coaster Club of Great Britain), men min nya vän hade verkligen goda argument.

Jag kunde inte ana att jag bara några år senare skulle sätta på mig säkerhetsbältet för att åka en av de mest intensiva berg- och dalbanor som världen någonsin skådat. 2020.

Det vore fel att försöka sammanfatta allas erfarenheter i bara några korta stycken. För många har det varit den mest utmanande resan i deras liv, medan andra har haft en relativt smidig resa. När jag tänker tillbaka på det här året, med alla mina nära och kära vid god hälsa och mitt levebröd i behåll, inser jag att jag är en av de otroligt lyckligt lottade.

Men trots skillnaden i hastighet har 2020 verkligen inneburit sin beskärda del av vändningar för oss alla. Vi har sett mödosamma klättringar och rasande nedförsbackar, nervkittlande inversioner och ögonblick då vi trodde att resan skulle spåra ur helt och hållet. Och sedan, precis när det verkade som om hjulen saktade in, lade vi i andra växeln och fortsatte snabbare än någonsin.

Tillsammans med G Force har det också funnits stunder av djup stillhet. Jag kommer aldrig att glömma hur fågelsångens melodier bars upp av friska vårvindar, utan att störas av det vanliga bruset från pendeltrafiken. Eller hur det kändes att titta upp mot en pastellblå himmel i timmar utan ett enda flygplan i sikte.

När världen saktade in fick vi en unik möjlighet att stanna upp och reflektera. Vilka var de största lärdomarna som du drog?

Fördjupade du ditt ömsesidiga beroende av naturen? Fann du en fristad bland träden eller vid havet när den materiella världen verkade för mycket?

Insåg du hur viktiga dina vänner och din familj är när du inte kunde träffa dem? Fick ett enkelt telefonsamtal ditt hjärta att lysa upp av tacksamhet? Älskade du dina nära och kära mer när du blev påmind om deras förgänglighet?

Har du åtagit dig att utöva meditation? Kunde du söka tröst i stillheten? Kunde du höra hur din intuition började vägleda dig för första gången?

Oavsett vilka lärdomar 2020 har gett dig hoppas jag att du kan se tillbaka på dem med ett hjärta fullt av tacksamhet. Jag vet hur tufft det har varit, men jag vet också att det inte finns någon tillväxt utan växtvärk.

Varje utmaning som du har fått i år har du fått av en anledning. Varje motgång som du har mött kommer bara att göra dig starkare än någonsin.

Ibland måste saker gå sönder för att kunna byggas upp igen. Och jag vet att det här året har fört så många av oss till bristningsgränsen.

Men när jag tänker tillbaka på några av de svåraste perioderna i mitt liv inser jag att de också var några av de viktigaste. Utan dem hade jag inte varit i närheten av den person jag är i dag.

Det är därför som jag, när vi förbereder oss för att stiga av den vildaste berg- och dalbanan i våra liv, kommer att vara den första i kön för att åka igen nästa år. För detta är den mänskliga erfarenhetens natur; ibland smärtsam, ibland lycklig. Ofta vacker. Ibland formidabel. Alltid oförutsägbar. Och helt, obestridligen utom vår kontroll.

Precis som i en berg-och-dalbana kan du vara säker på att det kommer att ske vändningar, euforiska toppar och plågsamma dalar. Och precis som i en berg-och-dalbana finns det väldigt lite man kan göra för att förhindra dem. Det här året har lärt mig att, när det är praktiskt möjligt, helt enkelt sträcka upp händerna och njuta av åkturen.

Till dem som gläder sig åt slutet av 2020: jag känner med er. Men jag lovar också att nästa år kommer att bjuda på sin beskärda del av utmaningar, hjärtesorg och tårar.

Vid sidan av dessa kommer den att ge stunder av obeskrivlig skönhet på de mest oväntade platser. Det kommer att ge glädje som är så djup att den lyser upp varje cell i din varelse. Det kommer att ge äventyr (inom och utanför) som kommer att förändra ditt sätt att se på världen för alltid.

Den kommer att föra med sig främlingar som kommer in i ditt liv och vänder upp och ner på hela din tillvaro. Det kommer att ge minnen som delas med gamla vänner långt in på natten. Det kommer att ge skratt tills dina revben värker och dina kinder vill spricka. Det kommer att ge stunder av kärlek och samhörighet som får allt annat att smälta in i obetydlighet.

Och om vi gör det på rätt sätt kommer det att ge en känsla av samhörighet och enighet som vi aldrig har upplevt tidigare i vår livstid. För vi är alla på den här resan tillsammans. Vi kan lika gärna hålla varandras händer när vi kastar oss ut i det okända.

Så spänn fast säkerhetsbältena och håll i er. Det var aldrig meningen att det här skulle bli lätt, men ni kom hit av en anledning. Jag ber att 2021 blir den mest spektakulära resan i ditt liv.

--

P.S.: Under ett år då så mycket har förändrats är jag mer tacksam än någonsin för stödet från denna otroliga gemenskap. Tillsammans har vi planterat mer än 200.000 träd, samlat in över 50.000 pund till välgörenhet och tagit mer än 70.000 engångsplastpåsar ur cirkulation.

Tack så mycket.